som passerat, de trodde att han ville förskaffa sig ännu mera penningar på samma snabba sätt, och de utbytte ett betydelsefullt, för croupiern gynnsamt ögonkast. Men Vaubaron ville ej endast vinna, han ville också vinna fort. Ju större hans först: insats var, ju fortare skulle han nå det efter längtade resultatet. Han hade tolf louisdorer i sin ficka. Har tog fem af dem och lade dem på svart. Rödt vann. Vaubaron hade förlorat. Mekanistön kände sig djupt nedslagen öfver denna sorgliga början, hvilken tydligt visade att turen öfvergifvit honom, men han ville dock ännu ej afstå från att fresta lyckan. Han hade sju guldstycken qvar. Han tog af dem ett och lade på den färg som nyss vunnit. Denna gång segrade svart. Vi behöfva ej lemna någon vidlyftig redogörelse för att meddela ett resultat, det läsaren redan förutsett. Jean Vaubaron slets ej mellan tur och otur. Fem gånger efter hvarandra yred sig hjulet och fem gånger bemäktigade sig bankören hans guldstycke. När det endast återstod honom en ende napoleondor vexlade han den, och i stället för att sätta in tjugo francs, satte han in fyratic soV8,