Jag lofvar dig i morgon bittida ett värjstygn som skall tjena dig till pass på resan och se här så länge ett litet förskott på det strafi du förtjenar och som väntar dig! Med dessa ord höjde Rodille sin hand för att ge Vaubaron ett slag i ansigtet. Jean var blek, hans knän svigtade, ett doft skri trängde ur hans bröst och med blixtens hastighet omfattade han den hotande armen den han våldsamt kramade, hvarefterhan med hela sin styrka gaf Rodille en skufi så att denne raglade baklänges. Bofven var ej beredd på ett dylikt motstånd och han skulle ovilkorligt ha störtat till marken om ej åskådarnes tita leder bildat en lefvande mur bakom honom. Hans vrede hade emellertid förvandlats till ursinnighet, hans ansigte var blodrödt och kring hans läppar syntes en hvit fradga. För andra gången rusade han emot Vaubaron, men icke för att gifva honom en örfil, utan för att fatta honom om lifvet. Mekanisten var på sin vakt. Ett fruktausvärdt handgemäng uppstod. XV. PFörtviflan. De omkring de båda männen samlade åskådarne, hvilkas autal oupphörligt ökades,