en ganska vidsträckt krets af enskilda personer. I allmänhet torde det dock komma mindre att leda till andra cessioner, ehuru äfven några sadana svårligen kunna uteblifva. Det är till stor del personer, hvilka insatt större eller mindre del af sin förmögenhet hos hr Holm, som få svåra känningar af det dröjsmål med penningarnes återfående eller den brist, som måste uppstå. Men många af dessa ligga icke i några affärer, och om än de utan tvifvel få mycket stor olägenhet af hans cession, kunna de likväl troligen stå öfver denna kris. För andra mäklare, som bedrifva penningrörelse, kommer den stora cessionen sannolikt att verka ofördelaktigt i början. Man ser också Stockholms Enskilda bank och en annan större bankirfirma arbeta på att lyfta upp sin rörelse på andras bekostnad. Den ene liter rekommendera de offentliga imrättningarne framför de enskilda personerne; den andre låter allmänheten känna värdet af kommunala obligationer. Båda göra mycket rätt uti att håll sig framme, om än den förre af dem kan tyckas gå till väga på ett mer än vanligt amerikanskt sätt samt till och med visa hätskhet mot medtäflare. Allmänheten har gått tyst och funderat på både det ena och det andra, och åtskilliga tecken gifva vid handen att den funnit en tredje utväg att placera sina penningar. Den utvägen är icke ny, men den hade för en liten tid kommit något ur bruk. Den består helt enkelt deri att åter söka inteckningar såsom säkerhet för utlånta penningar. Utan att vilja gifva några råd ät allmänheten, desto heldre som något absolut gällande råd icke kan gifvas i sådana fall -— torde vi deremot kunna säga det, att om landtbrukare och fastighetsegare nu klokt begagna den benägenhet för inteckningar, som äter synes vakna, och om de i framtiden på det yttersta viunlägga sig om att vara punktliga med räntornas betalande, så torde de kunna räkua på att under en längre tidrymd lättare erhålla penningar än som sedan några år varit fallet.