OSSE SAST EDEN — 9 SAR med halfhög röst för sig sjelf fast besluten att draga sig tillbaka och ej skänka en enda sekunds uppmärksamhet åt de nya skymford hvilka säkerligen skulle komma att hagla omkring honom, gjorde han en rörelse för att genombryta den täta folkhop som slagit en ring omkring dem. Men han hade ej medtagit i räkningen den oerhörda nyfikenhet som utmärker de goda parisarne, för hvilka allting är ett skådespel värdt att betraktas, en fyllbult insomnad på en sophög, två hundar som slåss på galan, en qvinna som kastar sig i Seinen, ete. ete. Ingen rörde sig, ingen gjorde en enda min af att draga sig undan. Ett gräl mellan en arbetare och en officer (massav ansåg Rodille vara militär) var ett alltför stort nöje för dessa efter skakningar giriga menniskor för att någon skulle vilja afstå derifrån. Endast med våld kunde Vaubaron gevombryta det lefvyaude skrank med hundragals ögon som omgaf dem, och häftigt upprörd, öfverlade han med sig sjelf om hvilket parti han borde taga, under det att Rodille skälfvande af raseri vred på de långa mustacherna med hvilka han smyckat sin öfverläpp. — Oförskämde! — utropade bofyen med dundrande stämma och hans ansigte antog ett fruktansvärdt uttryck. — Om jag skall gå åt helvete så skall du minsann få följa med ..