BlaldUut, ALL UV LIUIIBIICICI IHaBLE IUDULAIIAD, I emedan han nu först erinrat sig att det var onsdag. Han hade blott haft datnm i tankarne. utan att tänka efter på hvad dag det inföll. Onsdagen var för honom en olycksdag, och på den ville han icke begå den vigtigaste handlingen i sitt lif. På (en onsdag dogo hans föräldrar, på en onsdag föll hans broder, som var sjökapten, öfverbord, på en onsdag blef hans tant vansinnig. Inga skäl hjelpte, han kunde ej komma ifrån sin förskräckelse för onsdagen, och bröllopet måste uppskjutas till nästa söndag Men på fredagen blef bruden lifsfarligt sjuk. Detta ansåg den skrockfulle brudgummen för ett dåligt förebud och greps deraf så häftigt att han föll i raseri, och slägtingarne måste föra honom till ett dårhus. Dyrt medikamen!. Sonen till en köpman hade under förlidet år gjort betydliga skulder. Räkningar började ankomma på presenter till aktriser, och fadren insåg ganska väl att mera af samma sort var att förvänta. Han hade en gång förut betalat sonens skulder, men då gifvit sitt ord på att icke göra det en gång till. Då ej heller söta mamma ville höra talas om saken, så var den unge slösaren temligen illa deran. Han förföll i en melankoli, gränsande till sinnessvaghet, och väckte allvarsamma bekymmer. Halfva dagarne igenom satt han på sitt rum och stirrade framför sig. Föräldrarne blefvo oroliga och rådfrågade en läkare. Denne, som varmt intresserade sig för familjen, insåg att den unge mannens sjukdom icke kunde botas med medikamenter. Han talade vid patienten och fick veta orsaken till hans tungsinthet. Han sade föräldrarne, att penningar voro det enda medlet som åter kunde göra sonen frisk. Hvad skulle de nu göra? Skulle de kanske nödgas öfverlemna honom till ett dårhus? De betalade skulderna och skickade sonen till slägtingar i en annan trakt af landet, der inga teatrar funnos, för att blifva uppmuntrad och fullkomligt återställd. Det duger all vara amiral i Fören a Slalferna. De fem amiralerna på blokadeskadern — Lee, Dahlgren, Farragut, Bailey och Porter — hafva i prispenningar nader förlidet år uppburit 3 mill. 250,000 dollars (omkring 14 mill. rdr). Om ryssflykter är 1719 (anteckningar och traditioner på Nämndön). Om den af folket s. k. ryssflykten finnes följande anteckning med öfverskriften : Memorabilia anno 1719. Då Ryssen grufligen med skjöflande och brännande framfor i de Swänske skjären, anlände (han) den 14 Julii på Nämbdön, upbrände Östanwiks säteriers gärden, 3 veckor derefter upbrände (han) alla de öfrige gårdar och torp, så när som Grönwik och Bråten blefvo skonte, alle creatur borttagne; till sin skjöredskap led folket stor skada och afsaknat. Kyrkjoskruden förvarades i skogen, den samma råkade Ryssarna uppå, borttogo mässesärken, Doct. Gezelii arbitrium öfver Nya Testamentet, en liten Bibel, 2 stora Psalmböcker, men mässehagarna i stycken uppfunnos i Wästanwiks äng. Stilprof. Herr F. Hedemora stad — Till svar å Herns bref får jag nämna att som jag förekomit någon slags vanmäcktighet angående hufvudet såsom fluss, hvarföre jag icke finner förmögenhet att arbeta nämligen så förskaffade jag mig hjälp Onsdags morgon för att nedtaga Stamparna hvarmed hjälp komm ock min förmögenhet infördelade Sig att jag måtte det Samma återställa tills i början af nästa vicka då jag hoppas att finna mera förmögenhet till beqvämligheten O.... den 28 okt 1844. 4 mM-—) Misstag. Några dagar före invignin-: gen af södra stambanan afgick från Jönköping till Nässjö ett tåg med några godsvagnar, fulla af banvaktare och deras familjer, för att utplantera dem vid mellanliggande vaktstugor. Då man sålunda stannat vid en stuga, i största hastighet der hyfvat ut en, banvaktare med hustru och 4 barn och tåget redan satt sig i gång, sågs vaktkarlen komma springande efter, ängsligt ropande: konduk-, ör! konduktör! Jag har fått galen hustru e j och galiga barn! — Det kan inte hjelpas; let får bytas om en annan gång! gaf konluktören lakoniskt till svar, — och for vidae från den olycklige banvakten, som måste inna sig i sitt öde. la