Dagens Nyheter – 14 januari 1865, sida 3

Radziville försvann Rodilie i den täta menniskomassa som alltid är sammanskockad på detta ställe. Efter några sekunders förlopp återfinna vi honom, men han följer ej längre i samma riktning som Jetn, utan kommer rakt emot honom. Svängande på sig som en ung man förtjust i sin egen person, promenerade han med näsan i vädret, under det han slog med sporrarna mot stenarna och kastade omkring sig utmanande och näsvisa blickar. Endast åtta å tio steg skilde de två männen från hvarandra. Fördjupad i sina tankar och på förhand görande sig en högtid af sin hustrus glädje när han framför henne på bädden skulle utbreda banknoterna sägande: Se min Martha se, min högt älskade, allt detta tillhör oss... vi äro rika! observerade Jean ingenting, hans hufvud var sänkt, han kastade ingen blick omkring sig; midt i den täta hopen tyckte han sig ensam. Rodille å sin sida låtsade, med en verkligt öfverlägsen skådespelares talang, en tankspriddhet af helt annat slag, men derför icke mindre djup. Ännu tre steg å båda hållen och de två männen skulle ovilkorligt stöta emot hvarandra. Men i detta ögonblick stannade Rodille och hans ögon fäste sig uppmärksamt på de