Dagens Nyheter – 14 januari 1865, sida 2

Spelsalarnas fygeldörrar öppnades nu för honom. Vi veta redan af Longjumeaus berättelse för Rodille hvad som sedan tilldrog sig och huru Jean Vaubaron efter en kort stund på sitt enda guldstycke vann en summa af öfver tiotusen francs. Vi veta också att han, nöjd med denna lysande vinst, ej ville spela längre och att han gripen af ett slags svindel till hvardagsgästernas stora bestörtning, störtade bort, sedan han i sin ficka gömt den penningbunt hvaraf han nu var egare, och som skulle återskänka hans familj helsa och frid. Hans hufvud var förvirradt. Den i tamburen vakthafvande betjenten nödgades flera gånger påminna honom att taga med sig sin hatt, och när han skyndade utför trappan märkte han ej att Longjumeau följde efter hsnom. Rodilles förtrogne var endast två steg ifrån Vaubaron när denne, tillintetgjord at den) häftiga sinnesrörelsen, var nära att falla i vanmakt, och som vi redan hört, Longjumeau fattade hans arm och förde in honom på kafdet, der han syntes öfverlemna honom helt och hållet åt sig sjelf. Vaubaron sansade sig snart och det dröjde ej länge förrän han var i stånd att fatta hela vidden af den omitliga lycka som händt honom. En timma förut hade mekanistens belägenhet varit så fruktansvärd, att han sagt till