Dagens Nyheter – 14 januari 1865, sida 2

) helt och hället stridande emot hans grund satser och hans vanor, behöfdes också hel: medvetandet af hans förtviflade belägenhe och isynnerhet minnet af de ord slumpen låti honom uppsnappa och dem han, lifvad af ct slags vidskepelse, betraktade såsom ett hemlighetsfullt råd, tillhviskadt honom af hans goda genius. Den unge mannen observerade knappt alla de ljus som kastade sitt strålande sken öfver Palais-Royals vidsträckta gångar, han kände ej den berusande, at vällukter uppfyllda atmosfer som här herrskade, och som gaf hvar och en som inandades den feber, han varseblef ej, när han passerade genom trädgården, alla de lockmedel som der i skepnad af sköna qvinnor, blixtrande juveler och lysande toiletter, visade sig för de besökandes beundrande blickar, och som han ej ville fråga någon om vägen irrade han omkring i gallelerierna ända tills han såg tindra framför sig i en bländande transparang de tre siffrorna som bildade n:o 113. Han inträdde hastigt i spelbuset, liksom en man hvilken har brådtom att få ett slut på det hvarmed han ör sysselsatt; han ilade med bevingade steg uppför trappan, och han intogs af en lifiig förvåning då han, uppkommen i första våningen, hörde sig tilltalas af en i tambuen stående livreklädd betjent, hyilken bad om hans hatt och i utbyte derför lemnade honom en kontramark.