Dagens Nyheter – 14 januari 1865, sida 1

— På att hyfla trävirket till mahognysängar? . . . Tackar ödmjukast! ... Han som j-mt och ständigt fört ett dagdrifvarlif och riktigt varit rädd att arbeta. — Det är heller inte på arbete han förtjent sin förmögenhet utan på spel . . . Det enda hundra sousstycke han hade gvar af sin veckoaflöning förra lördagen, har inbragt honom det kapital han nu eger. — Och hvar spelade han bort sitt enda hundra sousstycke? — I Palais-Royal på 113. — Och han vann en hel förmögenhet? — Ja, det skulle både du och jag också kunna om vi bara ville . . . Det är en känd sak att hvar och er som spelar för första gången i sitt lif, alltid vinner. — Nå, då kan åtminstone inte jag ha tur, ty jag bar redan spelt minst tre hundra gånger . . . och har dessutom heller ingen lust att våga mina penningar. De två arbetarne påskyndade sina steg. Vaubaron kunde ej längre höra hvad de sade, och han fortsatte sin vandring hemåt. Men på eftermiddagen, under det att den ena dystra tanken förjagade den audra i hans hufvud, påminte han sig hastigt och med förvånande noggrannhet det samtal de fört, han påminte sig de olika tonfallen med hvilka de uttala det minsta ord, och ofrivilligt upprepade han li sitt minne allt hvad de sagt.