I — Ja, lika klent, svarade han, eller rättare sagdt, ännu sämre, och ert tidiga besök här i dag lär väl komma att i ännu högre grad försvåra min belägenhet, gissar jag. — Jag har verkligen till min stora sorg utslag på er . . . Se här. Jean emottog papperet och genomögnade det. — Ni kommer således för att verkställa utmätningen, sade han doft. Ack, herr Baudier, pi finner här inte mycket . . . allting är redan pantsatt eller såldt. — Åh, era fordringsegare göra sig inga illusioner i det afseendet; jag har ej order att anställa utmätning hos er, utan att . . . — Utan att? . . . Tala ut. — Utan att föra er till bygättningshäktet, om ni ej inom fyra dagar betalar. Vaubaron ryggade tillbaka och hans ansigte blef blekt som ett liksg. — Ja så, ni har order att arrestera mig, mumlade han. — Malher komp. äro tyvärr obevekliga. — Men det är nedrigt! . . . Det är en vansinnig, en gagnlös grymhet . . . Säg sjelf, herr Baudier, huru skall jag väl i fängelset finna medel att betala? . . . Det är ju att beröfva mig hvarje möjlighet dertill. — Era fordringsegare tro att ni nog skall göra det omöjliga möjligt för att skaffa dem penningar om ni en liten tid får smaka på