— Denne hjertlöse, girige Malher är utomdess sin egen fiende, på samma gång han är min . . . han vill spärra in mig just i det ögonblick då jag nästan uppnått mitt mål... han vill tillintetgöra mig just då jag nästan har segern i mina händer .. -. Ser ni, herr Baudier, jag är säker på att min uppfinning mäste lyckas . . . ingenting i verlden kan numera lägga hinder i vägen för dess framgång. — Hyser ni verkligen den öfvertygelsen, herr Vaubaron? frågade exekutionsbetjenten. — Jag svär det vid min heder. — Godt, hör då noga på det råd jag vill gifva er och framför allt, följ det . Lägg för en gång band på er Ltolthet, gå till Malher — jag betviflar ej att han kommer att emottaga er illa, men hvad gör det — bed honom, besvär honom att låta er få behålla friheten . låt ej afskräcka er af hans kärfhet, hans sträfhet . . . Säg honom att ni hoppas att snart kunna betala . . . lofva honom, om så behöfts, en andel i er tillkommande vinst ... Lemna honom ingen ro förrän han gifvit efter för era böner och beviljat anstånd . .. om också blott för en enda månad . .. den som vinner tid vinner allt... måhända har pi redan inom några veckor er uppfinning fullständigt färdig och då är ju segern i dubbelt nänseende er. (Forts.)