Dagens Nyheter – 13 januari 1865, sida 2

förklara det, men hon behöfde kraftig föda, förströelser, motion, och framför allt frisk luft. — Jag vill göra allt för att rädda mitt barn! utropade Jean Vaubaron, allt, till och med det omöjliga! Men huru kunna utföra det omöjliga, då det fattades honom både tid och penningar. Kunde han afbryta, kunde han öfvergifya sina ofulländade arbeten, kunde han väl uppoffra en enda timma då det fattades bröd i huset! Nej, hundra gånger nej, han kunde det ej! Han hade tre dagar förut burit sin klocka till Mont-de-piete ), och af den ringa summa han fått i utbyte derför, återstod honom nu endast tjugo francs. När dessa tjugo francs voro slut — och de skulle redan den följande dagen vara det — hvarifrån skulle han då få penningar? Den olycklige upprepade oupphörligt med stigande ångest denna fråga till sig sjelf, men han kunde ej besvara den. I detta ögonblick ringde det häftigt på dörren till första rummet. Klockan var endast nio på morgonen. Vaubaron reste sig försigtigt och lemnade tyst rummet för att ej väcka sin hustru och sin dotter. Det var med klappande hjerta han öppnade dörren för den tidiga gästen. Men ehuru han var beredd på allt, kunde ) Assistansen i Paris.