Dagens Nyheter – 13 januari 1865, sida 2

SN OA ha fallit, om jag cj i detsamma fattat hans larm och ledt in honom här på Kateet . .. Ack, min Gud, hur är det möjligt att i så hög grad älska penningen! . . . Om jag vunne 10 tusen francs skulle jag minsann inte bli sjuk, tvärtom! . .. Men tiden lider, som jag fann fyndet godt, affärdade jag genast till er Larifla som stod vakt utautör porten, och nu är ni här .. .— Tyst! afbröt hastigt Rodille. Gå din väg — han kommer. I detsamma öppnades dörren till kafeet och på tröskeln visade sig den unge mannen som vunnit de tio tusen francs hvilka i så hög grad väckt Lariflas åtrå. Hans ansigte var ännu blekt men deri återspeglade sig en ötverjordisk glädje och med uvästan vacklande steg lemnade han kateet. Den unge mannen var Jean Vaubarou. XL. Ezxekutions-betjenten. Namma dag på morgonen, d. v. s. dagen efter den da doktorn för sista gången besökte Vaubarons, satt Jeun som vanligt framför sitt arbetsbord några steg från Marthas säng och ,Blanches vagga. Men hau arbetade ej med