pen. bam per oe ——V rr mm ra — Så snart WernerRodille klädt af sig, började han en vandring omkring i rummet, derunder noggrannt granskande de olika klädespersedlar som hängde på väggarne. Han öfverlade troligen med sig sjelf hvilken drägt han borde välja. Ändtligen syntes han ha bestimt sitt val och skred raskt till sin toilett, hvilken denna gång bestod af ljusblåa benkläder, mörkblå rock med ett rödt band i knapphålet, ljusgul väst och hög halsduk, kortligen en ytterst elegant drägt, passande en ung kavalleri-officer, som tillbringar sin permissionstid i Paris. Ett par långa bruna mustascher, så naturliga, att man omöjligt kunde taga dem för lösa, och en filthatt med uppvikta brätten fulländade den smakfulla toiletten och bidrogo i ej ringa mån att sätta en prägel af äkthet på den falska skruden. Woerner-Rodille, eller kort och godt Rodille, som vi hädanefter vilja kalla honom, ställde sig nu framför spegeln och började att med den största uppmärksamhet granska sin person, med hvilken han, att döma efter det förnöjda leende som krusade hans läppar, var särdeles belåten. Derefter stoppade han i sin ficka en liten guldbroderad plånbok med vapenprydda visitkort, framtog ett par gula handskar, påtände en cigarr och lemnade rummet, hvars dörr han omsorgsfullt igenläste efter sig. Några minuter sednare se vi honom med