att få tillbringa lifvet vid era fötter, beklaga mig derföre och tänk på mig såsom jag ständigt tänker på er. I morgon träffas vi åter, min tillbedda Ursule! O, att jag med mina önskningars glödande häftighet kunde påskynda tiden, så att jag ändtligen fick se randas den sälla dag som skall skänka mig den ljufva titeln at er make och som skall förläna mig den afundsvärda rättigheten att åt er få helga hela min tillvaro. Ack, huru lycklig skall jag ej vara när jag aldrig mera behöfver vika från er sida. Er trogne, till vansinne förälskade Rodille. Så snart hr Werner med namnet Rodille undertecknat denna ömma biljett förseglade han den och skref derpå följande utanskrift: Mademoiselle Ursule Renaud, hushållerska hos herr baron de Vireville. Pas-de-la-Mule-gatan, Marais-qvarteret. Högst angeläget. Derefter betalade han hvad han förtärt, gaf den djupt bugande kyparen några sou i drickspengar och aftiägsnade sig. Tjugo steg från restaurationen upptäckte han ett stadsbud, åt hvilket han gjorde tecken att närma sig. — Lägg benen på ryggen och spring. allt hvad springas kan till Pas-de-la-Mule.. gatan med det här brefvet — sade han utan j