Dagens Nyheter – 12 januari 1865, sida 1

väg innan han hann plocka med sig allt hvad han hade velat. — Huru mycket hann han taga? — Några och trettio klockor, af hvilka tio äro af guld, en mängd urkedjor och några stycken silfverkuverter ... Alltsammans värdt omkring tusen ecus. — Bättre något än intet . . . Och Ripainsel? — Ripainsel smög sig, enligt era instruktioner, från trädgården in i grefvinnan Lublinickys hotel i Champs-Elysees, och i hennes boudoir lade han vantarna på två juwelskrin inlästa i en byrå. Det ena innehöll ett garnityr af rubiner och det andra ett af safirer. Båda garnityrerna skola, enligt hvad Ripainsel säger, vara underbara, riktigt oförlikneliga .. . jag har inte sett dem. — Allt det här är ju ypperligt! ... Det fägnar mig att de hederliga pojkarne taga vara på tiden . . . Men nu, när de äro så rika på juveler, lära de väl få lof att tala med fader Lagrip. — Ja, det förstås. — Ha de mycket brådtom? — Ja, så brådtom att de beslutat vända sig till någon annan om Legrip inte går in på att ännu i dag afsluta affären med dem. Werner höjde på axlarna. — De dårarne! mumlade han. Hvar kunna de väl någonsin finna en köpare så