Dagens Nyheter – 11 januari 1865, sida 4

Hvariehanda Nyheter. Neapolitanska kloster-mystegrier. Under denna titel har i Florenz ut kommit en bok, som inom kort tid upplefva fjerde upplagan; den belyser det afskaffade tyranniska herradömet från en ny sida, i de den visar, hvad de mäktige vågade bjuda damer af landets förnämsta familjer. Författarinnan Enrichetta Caracciolo, dotter till en a; konung Ferdinands marskalkar, skildrar sit ofrivilliga vistande 1 Benediktinerklostret Sar Gregorio Armeno i Neapel, dit hon efter sir faders död fördes för några månader, emedar modren ville vara utaf med henne. Några andra fruntimmer följde henne till gallret; aj deras lyckönskningar mirkte hon plötsligen att dessa månader betydde för alltid, och hon stred derför länge emot; men då hor hörde, att hennes älskare sökte tröst på anna! håll, och att modren ingått nytt äktenskap fanr hon sig tåligt i sitt öde. Men de andra nunnorna mindes hennes obenägenhet att taga slöjan och underkastade henne en mängd små plågor, som blefvo allt mer odrägliga, då de fattade misstankar om att hon förrådde sammanhanget med några underverk af klostrets helgonbilder. Hon yttrade sitt ogillande at de långvariga skriftemålen, som ofto medtogo hela timmar, och hon läste böcker; at dessa skäl ansågs hon för ogudaktig och en Carbonara. Nio hela år bönföll hon förgätves i Rom om tillåtelse att lefva utanför klostret, hvilket cljest sällan nekades; men hon hade kardinal Riario Sporza till motståndare, er mäktig man, som skall hatva utsigt attintaga påtvestolen, och han motsatte sig beständigt uppfyllandet at hennes önskan, samt upptångade hennes bref till Gregorius XVI. Slutligen segrade hon genom list och fick tillatelse att tillbringa dagarna hos sin syster, och nitterna i en andlig asyl. Denna fred blet dock icke långvarig; polisen trodde att hon deltagit i en sammansvärjning mot konung Ferdinand, och förde henne till ett penitensstille, der hön underkastades en så härd behandling, som blott ett skenheligt envåldsherravälde kan uttänka. Då hennes moder låg på sitt yttersta, bad hon om tillstånd att få besöka henne, men fick afslag ehuru påflige nuntien understödde hennes begäran, och prinsessan af Ripa lofvade att föra henne tillbaka innan aftonen. Två och ett halft år motarbetade kardinalen alla homes försök att komma från straffanstalten; slutligen fick hon helt oväntadt tillåtelse att pegagna baden i Castella mare, för att återvinna sin helsa. Efter badtidens slut, gömde won sig i Neapel, och efter Garibaldis imtåg redlade hon slöjan på samma altare, der hon vätagit den för tjugo år scdan. Straxt derfier gifte hon sig och uppslog sin bostad i Veapel. Am dr fl Lös 0