Dagens Nyheter – 11 januari 1865, sida 2

sakelser och nöd, och snart randades det olycksdigra ögonblick då Vaubaron, föraktande enklare arbeten, ej längre kunde förtjena sitt dagliga bröd. Men eländet hvarken förskräckte eller bedröfvade honom, hans illusioner voro ännu alltid att han skulle uppnå det mål som oupphörligt allt mer och mer aflägsnade sig från honom. — Hvad gör väl eländet i dag, mumlade han för sig sjelf, redan i morgon är jag ju måhända rik ... Det närvarande är ingenting, framtiden allt! Och i afvaktan på denna osäkra framtid nödgades Martha hvarje vecka sälla någon möbel eller någon husgerådssak och det lilla hushållet som aldrig varit rikt, blef dagligen allt fattigare. Men allt detta skulle ingenting ha varit; också vi skulle ha utropat med Vaubaron: hvad gör väl eländet i dag! ty ungdomen, kärleken och hoppet förmå alt kasta ett rosenskimmer äfven öfver det svartaste mörker; men hastigt började olyckans vind blåsa. Martha var, som vi redan veta, till sin natur klen, men hittills hade hennes helsa aldrig ingifvit Jean någon oro. För första gången började den unga qvinnan likväl nu att klaga, hon kände sig (gripen af en svaghet, som ständigt ökades, och hon led af en stickande smärta 1 sitt bröst. Det är nästan alltid på detta sätt lung