Dagens Nyheter – 11 januari 1865, sida 2

Oaktadt den ytterliga svaghet hvari alla dessa sorger och bekymmer försänkte Jean Vaubaron hade två ider vaknat i hans hufvad och der utvecklat sig med en hastighet som endast hoppet om ett lysande resultat kunde framkalla. Se här dessa två id6er. År 1830 funnos ännu inga jernvägar, åtminstone icke i Europa. Vaubaron tänkte visst icke på att göra ångan fruktbärande men han hade efter träget arbete ändtligen lyckats uppgöra ritningen till ett sjelfgående lokomotiv, d. v. s. till en machin, hvilken, hvilande på hjul, kunde gå af sig sjelf medelst en mekanism som satte hjulen i rörelse. Genom detta lokomotiv hoppades Jean Vaubaron kunna afskaffa diligenserna och alla andra af hästar dragna fordon, hvarigenom det allmänna skulle tillskyndas en årlig besparing af flera milliarder. Detta var hans förnämsta uppfinning, den hvarpå han byggde sina mest lysande förhoppningar. Den andra, mindre vigtig i sina möjliga resultater, kunde dock bli en ganska god inkomstkälla, ehuru den endast rörde sig inom leksakernas område. Vår hjelte hade nemligen uttänkt ett medel att gifva Hf och rörelse åt dockor, med ett ord att förvandla dessa öfver hela verlden utbredda barnleksaker till verkliga automater utan att derför höja deras pris.