Dagens Nyheter – 10 januari 1865, sida 3

det, svarade industriidkaron, eller rättare sagdt, jag är öfvertygsd om motsatsen. Jean Vaubaron bugade sig och lemnade rummet med högburet hufvud men med själen uppfylld af ångest och dystra aningar. tade då honom i framtiden, eftersom en man, den han ansåg god, och som ända till denna dag gifvit honom så många bevis på tillgifvenhet, vägrade att göra sig till medbrottsling i ett giftermål, hvilket han betraktade icke allenast som en galenskap, utan som ett brott? Men mästareus bestämda vägran kunde i intet fall förmå vår hjelte att ändra beslut; han afstod icke ens från sin föresels utt möblera den lilla våning, hvarmed han ville öfverraska sin fästmö. Han vände sig ou i stället till en judisk klädmäklare, hvilken samtyckte till att mot tjugofem procents ränta åt honom försälja på kredit de tarfliga möbler han behöfde, äfvensom de husgerådssaker, hvilka äfven i det fattigaste hushåll äro af så stor vigt. Jean Vaubaron pedlade sålunda frivilligt I sin ena hand i det första hjulet af den infer naliska, allt uppslukande masken som kallas skuld och som sillan, till och med då den endast bemäktigat sig ett enda finger, släpper sitt offer förrän den krossat hela dess kropp (Forts.) Å