Dagens Nyheter – 10 januari 1865, sida 2

sedan jag upphörde att vara ett barn. Utomdess har jag redan i manga år ingsnoting annat haft att lefva ar än mitt arbete. — Åh, jag vet att ni är en bra gosse och en skicklig arbetare, men för tusan, man gifter sig ej vid tjugo är. — Jo, mästare, det gör man eftersom icke lagen förbjuder det. — Jag slår vad om att den gvinna ni vill gifta er med är äldre än ni sjelf? — I så fall förlorar ni ert vad, tmästare, ty min fästmö är endast femton och ett halft år. — Hennes föräldrar äro då välmående? — Hon är faderoch moderlös liksom jag— Hon förvaltar då sjelf sin förmögenhet? — Hon eger ej en sou. Patronen betraktade Jean Vaubaron med förvåning, nästan med yrede — man såg tydligt att han frågade sig sjelf om den unge mannen förlorat förståndet. — Icke cn sou! upprepade han. — Och med henne ämnar ni gitta er? — Ja, mästare. — Men hvarföre? — Derföre att jag älskar henne. — Det är intet skäl. — Jo, mästare, det är ett skäl, och ett , godt skäl till på köpet. — Se så, min unge vän, öfverlägg noga