Dagens Nyheter – 10 januari 1865, sida 2

ändrade sig hans åsigter. Hvad Jean Vaubaron hittills ansett tillräckligt för sig sjelf, förekom honom torftigt, cländigt, så snart hans älskade Martha skuile dela det med honom. Det föll honom intet ögonblick in att Jåta sin unga maka inHytts i en liten träng och dyster vindskammare, hvars hela amöblemang utgjordes af ett bord och en säng, han vilie tvärtom hyra eu liten våning på två a tre rum och möblera den enkelt men vätt och beqvämt. Portvakterskan, åt hvilken han meddelade sin plan, eillade den i auua hänseenden, och hon rekonuneuderade honom genast en liten våning fyra trappor upp i samma hus, bestaeude af tre små enkla men nyreparerade, ljusa och glada rum. Förtjust hyrde den unge mannen den lilla vånivgen, likväl anbetallande portvakterskau den strängaste tystlåtenhet emedan han på bröllopsdagen ville bereda sin Martha cen glad öfverraskning genom att införa henne i den anspråkslösa helgedom han åt henne ordnat. Men ännu återstod en vigtig fråga, möblerna! För att kunna skaffa dem behöfde Vaubaron åtminstone erlägga en liten summa kontant och han hade iuga penvingar. Den unuge mannen beslöt uu följa sina kamraters exempel och bedja jirimucipalen om ett litet förskott. Det var likviu ej utan ansträngniug han fattade detia beslut, ty en