Dagens Nyheter – 7 januari 1865, sida 2

en af dessa at verlden okände martyrer för hvilka snillets lager förvandlas till en törnekropva och som oftra kropp och själ utan att lyckas 1 ljuset framdraga och isynnerhet på ett iubringande sätt sjelfva draga nytta at de på en gång enkla och lysande ider som uppstått i deras hjerna och tack vare hvilka sedan en vacker dag tusentals ganoska enfaldiga medelmättor, oblygt skrattande åt dem, blifva rika utan att ens värdigas kasta till dem en enda smula af de genom dem tillredda och af de andra slukade ståtliga måltider. Jean Yaubaron bedårad af de lysande illusioner som äro uppfinnarnes och skaldernas nödvändigg bihang, drömde om ryktbarhet och rikedom, men ack, hur ofta händer ej att de som inslumra med blicken fästad mot dessa leende hägringar, uppvakna 1 modstulenhetens och elindets mörka natt. Vi böra dock tillägga att den unge mannen på intet vis under några sorgliga auspicier gjorde sitt inträde på den bana som så oemotståndligt lockat hovom. Den mekanikus för hvars räkning han arbetade var en upplyst och intelligent man, som skänkte Jean Vaubaron hela sin aktning och en varm tillgitvycober och som äfven fullkomligt rättvisade hans gryende talang. Han yttrade ofta sin tillfredsställelse då Jean uutänkte något nytt sinrikt medel till törenklandet af någon invecklad mekanism.