Dagens Nyheter – 7 januari 1865, sida 2

henne. För andra gången i sitt Hf stod har eusam i verlden; han blef på nytt föräldralös En stor förändring inträftade härefter i haus förhållanden. Faa hade hädanefter endast sig sjelf att tänka på och vi veta alla hur små och få hans ausprak voro. Frågan om det dagliga brödet, förut så viglig för honom medan han hade, utom sig sjelt, två att draga försorg om, blef nu cn sak af mycket ringa vigt. Jean Vaubaron begagnade sig häraf ej för att arbeta mindre, men för att arbeta på aunat sätt. Han afstod nästan helt och hället från det fabriksmessiga arbete som endast kunde tjena till att försörja honom. Han lemnade smedjan för att inträda på en mekanikers verkstad. Med ett ord (må man tillåta oss detta kanske oegentliga uttryck men det återger bäst vär tanka) at handtverkaren blef en konstnär. Jean Vaubaron fördjupade sig med den största oförtrutenhet på en väg rik på oupphörligt nya hinder och nästan oöfvervionerliga svärgheter. Med uvgdomens hela glöd och fasta tro rusade han djerft framåt mot det lysaude mål som så länge tjusat honom. Vår hjelte nöjde sig dock icke med au bli en utmärkt mechaniker, han vilie äfven bli uppfunrare, det vill söga en af dussa i allmänhet så obemärkta och fattiga stora min, hylkas lit förflyta uuder stindiga och oftast gagn lösa strider mot okunnigheten och slentrianen