Han förutspådde honom Jå en vacker framtid och tänkte äfven hvad han sade. Ehuru han var välmående och Jean Yaubarons hela förmögenhet bestod i hans talang, hans mod och hans begge händer frågade han sig ofta om det ej i alla afseende skulle vara en god affär för houom att upphöja sin arbetare 1ul sin kompanjon. Han gick till och med ännu längre. Jean Vaubaron var omkring tjugo år och sjelf egde han en enda dotter, som snart var femton år och som lofvade att bli vacker. Nåväl, han förjagade ej såsom alldeles oantaglig tankan på ett giftermwäl mellan de tvi unga sedan ännu några år passerat öfver deras hufvuden. Kanske hade vår hjeltes lycka legat i förverkligandet af denna dröm, men tyvärr hade ödet bestämt a0norlunda --