Dagens Nyheter – 5 januari 1865, sida 3

Öfver ett sekel förHöt. Är 1813 återkom cn Vaubaron till Frankrike och bosatte sig i Paris. Det var första gängen efter Nantesiska ediktets återkallande som en ittling af markis Gontran de Vaubarons familj passerade franska gränsen. Denne Vaubaron — medborgaren Vaubaron som det då för tiden hette — var en man at medelmåttig intelligens, utsväfvande vanor, begifven på dryckenskap och spel. Han begick den stora dumheten att gifta sig och det ännu oförlåtligare felet att redan etter några månaders äktenskap tly den husliga härden. Och utan att i ringaste mån bry sig om sin hustru eller ens erinra sig att han snart skulle blifva far återbörjade han sitt förra oordentliga lefnadssätt. Han gjorde snart slut på det lilla han sjelf egde hvarefter han tillgrep hustruns hemgift. Förgäfves släpade sig den arma varelsen på sina knän och bönföll att han mätte ha medlidande med henne och det barn hon bar under sitt hjerta — han svarade skrattande att qvinnorna voro ofullständiga väsen med illa organiserade hjernor som ingenting förstodo af lifvet — han uppmanade henne att lugna sig och lofyade henne för framtiden guld och gröna skogar. Den olycklige var ingen elak menniska,