Dagens Nyheter – 5 januari 1865, sida 2

genolter om ännu aterstod, utan några förtöljelser, Peri-March viken, der en markisen tillhörig liten brigg låg för ankar. Denna brigg förde flyktingarna till ett annat land. De första underrättelser Gonutran de Vaubaron erhöll från Frankrike voro att hans gods blifvit konfiskerade, ett pris satt på hans hufvud och att den gamle kungen, ätven om han tog det förödmjukande partiet att begiära nad (någonting som naturligtvis aldrig kunde falla honom in) icke skulle förlåta honom och hans ittlingar hans djerfva försök till uppror och oförsynta motstånd. Markiseus ruin var nu afgjord, oåterkallelig, — kans landstlykt evig. Allt hvad han numera egde var den lilla briggen och några diamanter, dem han medtagit vid fykten från slottet. Han sålde briggen och förvandlade diamanterna till pengar och sedan han realiserat en åtminstone tillräckligt stor summa för att icke svilta ihjäl, egnade han sig uteslutande åt sitt barns uppfostran. Tre år derefter dog plötsligt markisen, förtärd af sorg, saknad och hemsjuka, efterlemnande åt sin son de 10—12,000 ecus som utgjorde hela hans återstående förmögenhet jemte den protestantiska bibel som våra lisare redan känna och som den gamle Vaubaron mer än en gång befallt sonen att aldrig på något vis afyttra