Den som någongång sett en handling, ställd till regeringen, har troligen lagt märke till öfverskriften och underskriften, den ena förvändare än den andra. Ofverskriften lyder: Stormäktigste Allernådigste Konung! Det är en ordagrann öfversättning från tyskan. Vi veta icke när den formen blef införd här, kanhända under Fredrik eller Adolf Fredrik, som voro de minst stormäktiga af alla våra konungar. Ordct allernådigste? har ingen räson för sig. Konungens nåd eller onåd har intet inflytande på ärendernas afgörande — eller bör åtminstone icke hafva det. Och i allt fall hänger konungens nåd icke derpå att man till honom begagnar ett gammaldags, förlegadt uttryck. Underskriften är ännu mera antediluviansk. Vår nuvarande konung, så enkel och rättfram i hela sitt väsende, skulle utan tvifvel skratta om han någongång kastade ögat på de högtidligt krypande ordalagen: I djupaste ödmjukhet, trohet och nit framhärdar Eders Kongl. Maj:ts Allerunderdådigste och tropligtigste tjenare och undersåte Pelle Jonsson Krycka. Denna tirad är ej blott onödig och löjlig; den nu hos många rådande tron att den är nödvändig, att ansökningen skulle kunna blifva afvisad bara för att tiraden är i någon bokstaf oriktig vållar mången ansökande hufvudbry. Vi ha erfarit att personer måst lemna angelägna ärender derhän, bara derföre att de ej kunnat till den rätta tiden få reda på buru de skulle göra underskriften tillräckligt underdånig. I Norge och Danmark, fastän dessa länder ända in i detta århundrade stodo under en oinskränkt konungamakt, är man icke så servil som här. Man skrifver blott: Til Kongen !? Detsamma går för sig här. Vi hafva sett mål hos regeringen afgöras lika fort och lika nådigt som några andra, fastän öfverskriften helt enkelt lydde: Till Kungl. Maj:t? och under skriften endast stod datum och namn.