neka till att man den sednare tiden haft mycket svårt att få ut sina pengar. Polktorn kunde ännu ha talat en lång stund won att blifva afbruten. Mekanikern hörde honvin icke en gång. — Vi återse således hvarandra om några dagar, herr Vaubaron, fortfor han. Fatta nu mod, jag medger att det blir en hård nöt att bita i, men ni är ju karl, för fan... Som sagdt var, jag kommer igen om fyra dagar. Dermed fattade den värde mannen sin hatt och lemnade rummet. Efter några sekunders förlopp märkte Vaubaron att han var ensam. Hans hufvud sjönk mot bröstet och han mumlade snyftande : — Allt är slut . . . hon skall dö! Vy. En gammal ätts dödskamp. Vaubarov insåg snart att den sjuka säkert skulle förvånas och oroas öfver hans långa frånvaro. Han gömde derföre sin förtviflan i sin själs hemligaste vrå, befallde sitt ansigte att synas lugot, sitt hjerta att slå mindre häftigt och inträdde åter i sängkammaren. — Hvad sade doktorn, min gode vän? frågade Martha. i Vaubaron antog en öfverraskad min.