Dagens Nyheter – 4 januari 1865, sida 2

Ni ser mycket raskare ut i dag . ni er ha någon aptit? — Jag tror inte. Känner — Nå, det förundrar mig inte . . . men aptiten kommer nog när ni fått litet mera motion . . . och när den inställer sig får ni gerna äta. — Hvad bör jag ge henne? frågade Vaubaron. — Hvad som helst . .. jag förbjuder ingenting, ty ingenting är numera skadligt för benne. Ni bör att jag är mycket medgörlig af migEn nervös sprittning förställde för ett ögonblick deu unge arbetarens drag. En så stor medgörlighet föreföll honom misstänkt; han fann den mera oroande än de strängaste förbud och varningar. Han återtog. — Skall ni ej skriftva uvägot recept, herr doktor? — Nej, jag finner det öfverflödigt. Allt hvad vår lilla patient nu behötver är lugn, hvila och inre frid och de der sakerna ordineras sällan på papper. Och förändrande ton tillade han: — Hettan i dag är riktigt qväfvande, man skulle kunna tro sig midt i Juli månad . . . jag undrar just om vi icke få åska till natten . . . jag känner mig så matt att jag måste sitta en stund. Vaubaron skyndade att sätta fram den