Dagens Nyheter – 4 januari 1865, sida 2

gamla broderade fåtöljen. Doktorn nedsjönk deri och fläktade några sckunder på sig med sin näsduk, derefter gjorde han ett vänligt tecken ät den lilla Blauchce, som betraktade honom med rädd nyfikenhet och sade till henne: — Är du ridd för mig, mitt vackra barn ? — Åh nej, herr doktor, alls inte. — Kom då litet närmare . ännu närmare . . . sätt dig 1 mitt knä. Blanche lydde. Doktorn började nu med henne ett för hennes ålder lämpadt samtal, som vi finna onödigt att här anföra, enär det endast var en förevändning, och allt under det han pratade med henue kom han lätt i tillfälle att liksom händelsevis lägga sim hand kring hennes handled och mot hennes bröst. Under detta lilla uppträdde, hvaråt Martha log i sin säng utan att ana dess vigt, sade Vaubaron med angest till sig sjelf att kanske läkaren nu inom sig uttalade deras lilla älsklings dölsdom. En likgiltig person som i detta ögonblick plötsligt inkommit i rummet skulle ha trott sig se i allt detia en förtjusande huslig tafia, och ändå dolde detta skenbara lugn den mest sönderslitande af alla dramer -— ett sargadt och förtvilladt fadershjertas drama. — Så der, nu är jag uthvilad, sade läkaren sedan han slutat sin suabba undersök