Dagens Nyheter – 4 januari 1865, sida 1

Bruket af ordet ?NL? För ett tiotal af är sedan var man på väg att upplifva bruket af detta beqväma ord att tilltala hvarandra med. Nuvarande konungen och många framstående personer förklarade skrift: ligen att de ville både mottaga och begagna det. Men de högst uppsatte fortforo nog ändå att begagna det patriarkaliska du, undersåtarne voro för mycket servila att göra sig till godo medgifvandet att använda ni; saken förföll. Nu har Posttidningen innehållit åtskilliga artiklar om den igen, med mer eller mindre olämpliga förslag till tilltalsord. Slutligev har chefen för finansdepartementet frih. Gripenstedt förklarat sig för ni-vän i följande uppsats, hvari friherren derjemte uttalar sig för ett förståndigare helsniugssätt än det som herrar nu gig emellan begagna. Uppsatsen lyder så: Innerligt öfvertygad om nyttan och behaget af att i den allmänna sammanlefnaden ega ett gemensamt uttryck, hvarmed bekanta och obekanta kunde aktningsfullt tilltala hvarandra; och likaledes öfvertygad att det största hindret för införandet af ett dylikt, allmänt tilltalsord i vårt sköna modersmål, ligger deruti, att man hyser någon farhåga eller ovisshet, huruvida icke en sålunda tilltalad person möjligen kunde finna sig derat sårad eller mindre tillfredsställd; får jag — under förmodan, att jemväl många audra äro af samma mening — härmed vördsamt tillkännagifva, att jag för min del med nöje skulle finna mig, af hvar och en, så i tal som skrift, tilltalad med uttrycket Ni, och att jag således helst önskar, att denna tilltalsformel måtte till mig begagnas. I sammanhang härmed må det tillåtas mig uttrycka den öfvertygelse, att för den goda sakens framgång, och för att lättare öfvervinna den temligen djupt rotade föreställvinsen, att användandet at det nakna ordet Ni cke skulle vara rätt förenligt med den högaktning och höflighet, som man mot den tilltalade önskade ådagalägga, det vore nyttigt om man, åtminstone till en början, i sammanhang eller omvexlande med tilltalsordet, be