Dagens Nyheter – 3 januari 1865, sida 1

Han iryckte sina läppar mot barnets bränn: heta kinder, tog dess begge händer mellan sina och lutande dess älskade hufvud mot sitt bröst, hviskade han helt sakta för att ej störa den unga hustruns sömn: — Blanche, min lilla älskade Blanche, känner du dig sjuk? — Ja, pappa, svarade barnet med svag röst. — Hvar har du ondt? — Öfverallt. — Har du feber? — Jag vet inte. — För att kunna skänka dig någon lindring, måste jag veta på hvad sätt du är sjuk . säg mig det, min lilla Blanche. Det är mycket svårt att säga. — Försök, mitt barn, jag skall nog förstå dig. — Jag tycker atv mitt hufvud är roycket tungt, my cket tyngre än hela den öfriga kroppen ... och då jag rör mig, gör det ondt öfverallt. — Är det allt? Nej, det är också så svårt att andas, de är som om jag voreinstängd der det vore myc: ket trångt... men det här rummet är ju stor och fönstren sta öppna. — Känner du ingenting mera? — Jo, jag är för mycket varm... hele kroppen brinner som om jag sprang ute i solskenet utan hatt... du vet att mamma för