talat, hängde på bastanta jernhakar ett långt, släthytladt och svartmåladt bräde. På denna skylt stod med stoia bokstäfver följande: Jean Vaubaron, mekanikus, ciselör och gjutare. Bakom rutorna till de tre fenstren såg man oklanderligt rena, hvita gardiner af något slags groft och billigt tyg. Vi skola snart införa våra läsare till Jean Vaubarbn. Andra våningen stod öde och var enligt en i portgångeu uppklistrad lapp att yra. Två eller tre fattiga arbeterskor, hvilka gingo tidigt ut om morgnarna, voro vindsrummens hyresgäster. Om det fallit någon in att ställa sig midt emot det af oss på Pas-de-la-Mule-gatan beskrifna huset skulle han till höger derom hu upptäckt en helt vanlig byggnad, bebodd af Hera fattiga hushåll, med hvilka vi ingenting ha att beställa. Med det till venster liggande huset är dereinot förhållandet annorlunda Der se vi först och främst en ungefär tre metres hög, utomordeniligt väl underhållen mur, hvari är anbragt en bred, med en ståtlig fronton försedd inkörsport, ledande till en vidsträckt gard. In på denna gård höjde sig ett hotell, uppfördt i en mycket storartad stil och omgit