Dagens Nyheter – 23 december 1864, sida 3

skilliga slags klädespersedlar, dem min delikatess icko tillät mig uppräkna i en ung dams närvaro. Jag svarade derföre, att hvarje särskild sak var märkt C— D-—7 och att iag nästa morgon skulle uppsätte en förteckning öfver alltsammans. En hatt, förstås ? Ja — en hatt. En resrock? sporde hr OC—, otåligt trampande med foten, En öfverrock,? svarade jag med en djup suck. Hvilken färg, för Guds skull, hvilken färg ?? Grå, med brun sammetskrage. ?Brun sammetskrage? ?Ganska riktigt — och svarta knappar, skyndade jag att tillägga. ?Jag skulle tro, att det är betetknande, yttrade hr C— i en afgörande ton, i det han ilade ut ur rummet och lemnade oss allena. Några omständigheter, som synnerligen ökade min nedslagenhet, har jag ännu ej berättat. Jag kunde nemligen inom en timma vänta min far och redan samma afton skulle mitt bröllop ega rum, emedan min svärfader följande morgon måste resa till Calais. Så obeskrifligt lycklig jag under sådana förhållanden skulle hafva varit vid hvarje annat tillfälle, likaså illa var jag tillfreds med dem nu. Jag kunde ej låta bli att beständigt återkomma till samma tanke, och sjelfva den gamla feta malronaz äfrer klavereb — der var ott pox