Dagens Nyheter – 23 december 1864, sida 2

RA ARA dt ARA RNE RR MMMM MMM enda öre blifvit stulot från honom. Inger tjuf hade någonsin vågat sätta sin fot inom hans tröskel, förklarade han med vigtig min hvarvid jag kände mig helt lugnad och kastade ögat på det ställe, der jag lagt min dyrbars klädespersedel, den grå kontorsrocken. Ingen förmår fatta min förskräckelse, när jag ej fann den på sin plats ech ej helet upptäckte den, då jag lät min.blick spand kring hela det öfriga rummet. I detsamms knackade någon på dörren. :Kom in, sade hr C-—, och en tjenstflicka med ett i hög grad förvirradt utsoende störs tade in i rummet. 7O, Gud! hr C—, o, Gud bevaro oss! He C—, det har då väl aldrig händt förr.? Hvad har aldrig händt förr? frågade hr C—, i det han skiftade färg. Tjufvar, herre, tjufvar! Allt hvad som fanns i tamburen är bortstulet. Gud bevare oss! Är jag bestulen! utbröt hr C— och föll baklänges i länstolen med en förfärad min. Jag fick nu veta af beotjenten, att han, medan jag var försjunken i betraktandet af Emilie, varit nog artig att hänga ut min grå rock I tamburen. Min fars ord ljödo plötsligt i mina öron. London är en röfvarkula; jag hade ännu icke uppehållit mig der en timma, och man hade redan stulit den mest värdetulla af alla mina klädespersedlar. Kallsvetten perlade ved från min panna, och jag såg frams