Dagens Nyheter – 23 december 1864, sida 2

huru han sprättade upp den slitna, bruna kra gen, uttog dess gamla innehåll och lade i ett nytt; och hvem kunde väl ana, då dei slitna :sammetskragen ånyo var hopsydd, at den hade ett eå dyrbart foder. Jag vill icko trötta läsaren med att beskrifv: alla de små obehagligheter, hvaraf jag besvä rados under öfverfarten, utan nöjer mig me att berätta, det jag efter en mindre angenän sjöresa, som räckte tre dagar längre än be stämdt var, ankom helskinnad till London Iklidd min grå kontorsrock, hvilken icke et enda ögonblick lemnat mig, sedan skräddarer satte det nya fodret i kragen, flög jag åstad på kärlekens vingar, d. v. s. i en åkardroska, och stadnade ändtligen utanför ett hus vid Kansli gatan, på hvars port sågs en blank messings plåt, i hvilken C— Comp. med stora bokstäfver var graveradt. Sedan jag betalt kuskon hvad han begärde (jag erfor sedan att det var tredubbelt moi hvad som rätteligen tillkom honom), ilade jag uppför trapporna och några få ögonblick sed: nare låg Emilio i mina armar. Min svärfader br C—, för hvilken jag nu för första gånger blef presenterad, var en liten man med ljusa polissooger, som gjorde allt, hvad han gjorde, bastist och tycktes hysa ett afgjordt förakt för alla Londons tjufvar. Hr C— påstod att ban kände sig fullkomligt trygg midt i Lon100, -och att aldrig, så länge han lefvat, ett