österrikiske domare flere gånger, äfven i mål mot de nu dömde, icke qvalificerat såsom bedrägeri. Detta åberopades med mycken skärpa af de anklagades advokater — men det oaktadt afkunnade juryn enhälligt sitt brottslig. De präjade gäldenärernemåste alla medgifva, att man hade sagt dem, att om de betalade punktligt, hade betäckningsväxeln icke någon bindande kraft, och att de frivilligt gått in på vilkoret. Ingen betalade punktligt; de flesta visste på förhand, att de icke skulle kunna betala. Alt hvad som kan anföras mot ockerförbudet bevisades således påtagligt. Och detta oaktadt enhälligt brottslig! Det ärtydligt, att jurymännen ville näpsa ockret, hvilket lagen icke näpser. Deras utslag skall möjligen icke vinna laga kraft, emedan de anklagades advokater genast anmälde ogiltighetsbesvär, och månget moment i ransakningen, i synnerhet allmänna åklagarens slutpåstående, gaf stöd åt en sådan invändning. en med någon säkerhet kan antagas, att domen icke skulle ha utfallit sålunda, om lagkunnige hade fått vara med om att döma och hade gjort det rättsliga förhållandet klart för de icke lagkunnige jurtymännen.