Strödda underrättelser. Juridiskt. En jurydom. TI veckoskriften Im neuen Reich berättas af en korrespondent i Wien följande rät tegångsfall: Tre ockrare af infamaste slag, en far och två söner, polska judar vid namn Wil kenfeld, stodo inför rätta och ha blifvit dömde till ett, två och tre års straffängelse. Ingen skall missunna sällskapet straffet, men huruvida det skett dem ri enligt lagens ordalydelse, är en annan fråga. Den ädle fadern, Götsel Wilkenfeld, kan hvarken läsa eller skrifva tyska; han har i sin galiziska hemort ingenting annat lärt än at läsa talmud och låna ut penningar, hvilken affär redan hans far bedrifvit. När ockerlagarne ännu voro gällande, var det en riskabel affär, och såsom Götzel berättar, ingaf honom en advokat i hans hemort den sinnrika id, hvilken han har att tacka för en stor förmögenhet. Advokaten, som lät bygga ett hus åt sig, införde nä ligen i kontraktet med byggnadshandtver dryga viten, och då handtyerkarne vanligen icke noga iakttogo den utsatta terminen, fick advokaten huset nästan för intet. Efter detta mönster uppfann Götzel ett system med vitesväxlar. Har Inade ut penningar mot flere hundra procent, men lät gifva sig, förutom den af hans offer utfärdade växeln på skulden, äfven en ytterligare växel för den händelse, att skulden icke punktligt betalades. Det låter otroligt, men är till fullo: bevisadt, att han eller hans söner för 19 ulden 80 kreuzer på två månader läto förskrifva t sig 36 gulden och såsom vite 530 gulden; för 73 gulden på 14 dagar 106 gulden och såsom vite 1050 gulden betäckningsväxlar; och när gäldenären begärde två dagars anstånd, 30 gulden i straffränta och för dessa åter 800 gulden till betäckning och dylikt. Försummades betalningen på förfallodagen, så stämdes gäldenären för de stora växlarne genom bulvaner, på det att sva randen icke skulle kunna invända, att han ick hade fått någon valuta. MHvilket intryck detta skojeri gjorde, derpå behöfver icke ett ord spil las. Rättegången saknade icke häller till hälften vidriga, till hälften komiska drag i den anklagades och hans till vitnen inkalläde landsmäns och trosförvandters beteende inför domstolen, Så var Götzel flere gånger nog ädelmodig att vilja sskänka gäldenärer, som kanske endast bekommit 30 gulden, några af de hundrade, och alla kunde till en början sisch nischt erinnerm eller lemnade försigtigtvis frågorna obesvarade. — Nu är att märka, att ocker icke längre är förbjudet i Österrike, och att öfverlåta en fordran på tredje man, som skall stämma gäldenären, ha