Aftonbladet – 31 december 1874, sida 2

favoritjagt — dessutom väntar hon er vid stenen. Har ni icke medlidande med den stackars qvinnan. Jag tager min bössa och följer honom till byns sista gärdesgård. Kommen dit, fattas jag af en oförklarlig oro; jag lemnar skogvaktaren och skyndar nästan springande hem. Jag blyges deröfver, men jag smyger mig fram på tåspetsarne, jag lyssnar — han strök gång efter annan håret ur sin panna... Jag öppnar plötsligt dörren och ser min hustru... Jag stör er? säger jag och stänger dörren. Hvad skulle jag ha gjort? Vi spela icke herskare. Tysken betraktar hustrun som sin trälinna, men vi behandla henne som jämn-. bördig. Här har mannen intet privilegium; det finnes blott en rätt, gemensam för man och . qvinna. Om du sjelf sviker, skall du fördraga din hustrus otrohet. Jag drog mig tillbaka och jag mätte mitt rum med stora steg. All tankeförmåga hade utslocknat hos mig; det var som en själsförlamning. Jag upprepade ständigt: Har du icke gjort det samma? Du har ingen rätt, ingen rätt! Slutligen kom han ut. Jag sade till honom: — Min vän, jag har ej velat störa er; men vet du ej, att detta är mitt hus? Han-darrade, hans röst darrade också. — Gör med mig hvad du vill, svarade han. Hvad skall jag väl göra med dig? Men har du något begrepp om heder? Vi måste växla ett par kulor! Jag lyste honom till och med ner för trappan ; derefterssteg jag till häst och ilade till Leo Bodoschkan för att bedja honom att tjena mig till vitne. Han åhörde mig med ett sorgset leende. I sjelfva verket är det en dumhet, sade han; men var lugn, innan morgondagen skall alt vara ordnadt. Beviså mig blott den