Aftonbladet – 30 december 1874, sida 3

kallad Genom Lapptand, de de oo MA reseskildringar af O. v. Knorring, har utkommit i kommission hos P. ÅA. Norstedt söner. Pri 4,25. — Af onämnd öfversättares hand försvenskas, har å E. Edqvists förlag utkommit Alfred Tednysons) dikteykel:. Konung Artur, och hans riddare. Pris 1,25. Till redaktionen af tidningen Aftonbladet. Ehuru jag visserligen sällan underlåter att: läsa Eder ärade tidning, så inträffar det likväl endast undantagsvis, att mina blickar falla på dess följetongsafdelning. Sålunda bar jag äfven tills i går förblifvit i okunnighet om både tillvaron och innehållet af en uppsats, Om planeten Venus gång framför solskifvan, intagen redan den 9:de dennes i Eder tidning. På samma gång likväl, som jag under samtal blifvit uppmärksamgjord på nämnda uppsats, erfor jag äfven, att den gamma skulle innehålla en indirekt förebråelse, hufvudsakligen riktad mot vetenskaps-akademien, men hvilken dock i sjelfva verket endast kunde gälla dess astronom eller dess astronomer. Naturligtvis skyndade jag mig att uppleta Aftonbladet för den 9:de samt har, efter ett grundligt studerande af artikeln i det samma, funnit mig föranlåten att i Eder tidning anhålla om plats för följande belysning af samma artikels tendens. För att genast framhålla min ställning till nämnda uppsats, tillåter jag mig anmärka att den samma ej var mig pe oväntad. Det hade nämligen kommit till min kunskap, att Ni,ehuru förgäfves, hos en dertill fullt kompetent person sökt att erhålla en uppsats om Venuspassagen, likväl skrifven i ca viss, af Eder närmare angifven riktning. Högeligen beklagar jag härvid, att Ni icke bättre lyckades: Ni hade då åtminstone erhållit en artikel för Edert blad, som vitnat om annat än författarens förmåga att läsa populära läroböcker. Emellertid kan det icke förvåna Eder, då jag nu tillstår mig ej kunna anse motivet till den artikel, Edert blad bringat sina läsare, uteslitande ha vavit det, att upplysa dessa om betydelsen af det sällsynta fenomen, som inträffade den 9:de December. Det var mig så mycket mindre möjligt att misstaga mig om artikelns syften, som jag redan iförväg — visst icke af Eder, ty saken har ett äldre datum än det, då Ni öfvertog Aftonbladets redaktion — erhållit antydningar om, att härvarande astronomers obenägenbet att deltaga i Venusexpeditionerna skulle straffas medelst pressens ogillande, Otvifvelaktigt hafva de beskrifningar, som under de senaste tiderna ofta framhållits om andra länders storartade tillrustningar för iakttagelserna af den väntade Venuspassagen, hos hvarje bildad — åtminstone så länge han ej skärskådat saken från ala sidor — väckt önskan om, att äfven Sverige vid detta tillfälle hade varit värdigt representeradt. Önskan att Sverige ej skulle blifva onämndt i den långa listan öfver utsända Venusexpeditioner är tillika alt för naturlig, att den ej skulle hafva förorsakat en benägenhet att underskatta de svårigheter, som hade bort öfvervinnas, de uppoffringar, som hade bort göras för sådant ändamål. — Ej underligt derför, om äfven Ni, hr redaktör, gerna skänkt edert öra åt framställningar, som företrädesvis, kanhända uteslutande, vidrört sakens glanssida. Den största svårigheten vid utsändandet af en svensk Venusexpedition torde väl ej hafva legat i anskaffandet af de betydliga penningbelopp, som härtill hade erfordrats; ty på grund af det lifliga intresse, med hvilket Sveriges regering och representation städse visat sig befrämja vetenskapliga sträfvanden, hade man väl kunnat antaga, att frågans ekonomiska sida på ett eller antat sätt blifvit ordnad, så vida härvarande astronomer hade kunnat förklara Sveriges deltagande i nämnda expeditioner vara påkalladt af ett verkligt vetenskapligt behof. Den största kostnaden för utsändande af en svensk Venusexpedition skulle likväl hafva legat i förlusten af arbetskraft, så vida man med en sådan expedition afsett något annat än blotta namnet. De till en ådan expedition erforderliga krafter skulle nämligen hos osg endast derigenom hafva blifvit disponibla, att andra vetenskapliga undersökningar af måhända lika stort initresse, som jiakttagandet af Venuspassagen, blifvit uppskjutna och afbrutna. Frågan är således ingen annan än denna. Hade det varit af verklig fördel för vetenskapen — och i att befrämja denna och ej endast skenet deraf måste vi ju se Sveriges ära — att en eller flere svenska astronomer afbrutit andra vetenskapliga varbeten, dem de ingalunda anse ovigtiga, för att i bästa fall lemna ett litet bidrag till lösningen af en uppgift, som visserligen är af framstående vwvigt, men hvilken dock nwförnämligast eger sällsynthetens intresse? Härtill kommer, att denna lösning äfven kan anbanag på andra vägar än genom iakttagelser af Venuspassager, genom metoder; som derför äro att föredragas, emedan de ofta kunna användas och fullkomnas. Tilltror Ni då Eder eller någon annan, som icke är fackman, att afgöra denna fråga? Anser Ni det dessutom vara lämpligt och för vetenskapen fördelaktigt, om vetenskapsmännen påtvingas undersökningar eller vetenskapliga arbeten, dem de ej kunna tillerkänna den vigt eller det intresse, som sådana i den utanför vetenskapen stående allmänhetens ögon-måhända ega; anser ni slutligen, att pressen bör föreskrifva vetenskapsidkaren den väg, han bör följa, eller till och med användas såsom ett hotemedel, i händelse han ej vill uppoffra sin öfvertygelse? — Naturligtvis är vetenskapsmannen, lika så väl som hvarje annan, äfven medborgare, och gerna uppfylde han sina medborgerliga pligter, om ock dessa fordrade att han skuHe egna sin tid Mt frågors lösning, dem han från rent vetens skaplig ståndpunkt ej finner vara i behof af hans medverkan. Men skall något sådant zomma i fråga, så bör väl framför alt ett verkligt intresse, äfven om det samma ej vore rent vetenskapligt, tillgodoses, och ej endast ett skenbart, som tillkommit genom agitation. Med eder tillåtelse går jag nu att belysa några punkter i den uppsats, som tvungit nig till denna replik. Såsom en allmän anmärkning må då först och främst omnämnas, utt betydelsen af Venuspassagen för bestämningen af solens afstånd från jorden blifvit ntmålad i öfver höfvan bjerta färger, sanno