Aftonbladet – 30 december 1874, sida 2

KAINS ARFVEDEL. BERÄTTELSER AF SACHER-MASOCH. Öfversättning från franskan. Emellertid brydde de mig. — Broder, hvad säger du om det, din hustru låter dugtigt kurtisera sig. — Kurtiseren henne då, generen eder ej! — Gjorde jag rätt? Men en annan kom — ni känner honom säkerligen icke: en odräglig karl, blond, ett ansigte af mjölk och rosor. Han var godsegare. Han lät sin kammartjenare dagligen bränna sitt hår; han deklamerade Igor och Puschkins poem med obligatgester, som en riktig komediant. Den der föll min hustru i smaken. — Hans röst hade blifvit sträf; ju starkare blodet sjöd, dess mer lågmäld vardt han; orden kommo med möda fram, de sleto gig ur bröstet. — Hör nu. Man förde ett muntert lif. På vintern kommo grannarne med sina hustrur: baler, maskerader, slädpartier! Min hustru roade sig. På sommaren fick hon ett barn, en gosse likasom det första. Ett slags närmande egde rum emellan oss. En dag, då jag satt bredvid hennes säng, sade jag till henne: Jag bönfaller dig att taga en amma! Hon skakade på hufvudet. Tårarne kommo mig i ögonen; jag gick ut. Under ett år lefde hon åter i sitt hem. Vi samtalade sällan; hon började gäspa, då jag talade om mina angelägenheter; sedan gräl och oenighet om alt, och i främmandes . närvaro. Jag hade alltid orätt, andra alltid rätt. — Han spottade. — Jag bad henne vara god att icke göra på det sättet mot mig. Följande afton öppnade hon icke läpparne, och då någon bad henne säga sin mening, svarade hon med ) Se A. B. n:r 295, 296 (A), 297—301.