Aftonbladet – 29 december 1874, sida 3

Om järnvägstrafiken. Till redaktionen af Aftonbladet! Anhålles om plats för följande uti eder ärade tidning. i Att understundom omständigheter kunna inträffa, som göra det omöjligt äfven för den mest förutseende järnvägsstyrelse att förekomma stagnation och oordningar i trafiken å järnbanorna, ir en naturlig och på det hela taget ursäktlig ak, då hindren äro af rent klimatisk beskaffenhet; men äfven om dessa aldrig kunna helt och hållet förekommas, synes det vara en ej alt för obillig fordran från den resande allminhetens sida, att vederbörande göra alt, hvad i deras förmåga står för att minska de för trafikanterne derigenom vållade obehagen. Ett bland de största af dessa, hvilket förr var oskiljaktigt från vinterresorna på våra järnvägar, blef visserligen redan för ett par år sedan undanröjdt, då man började uppvärma de snälltågen medföljande vagnarne, men ehuru denna förbättring till sin princip förtjenar alt erkännande, är dock sättet, hvarpå den icke så sällan realiseras, alt annat än tillfredsställande och kan medföra vådor och obehag för passagerarne fullt ut lika stora, som om vagnarne aldrig blifvit uppvärmda. Ty medgifvas måste väl, att om man vid inträffande vinterköld och yrväder, såsom under de senaste dagarne, efter att hafva tillryggalagt en del af vägen i väl uppvärmda kup6er, vid Ye plötsligen är nödsakad att taga plats i alldeles alla sådana, risken i detta fall är vida större, än om alldeles ingen uppvärmning förekommit. Och det tyckes väl, som om detta förbiseende lätt nog borde kunna förekommas, åtminstone i fall sådana som det, hvilket gifvit insändaren anegen att inför allmänna opinionens domstol och till de respektive stationsinspektorernes behjertande framlägga sina klagomål. — Då uppgående snälltåget den 17 sistlidne December på qvällen inträffade i Nässjö, blefvo passagerarne på linien Nässjö—Falköping (hvilken för öfrigt var den enda möjliga, då östgöta-linien var stängd af snö och alla rum i Nässjö redan voro upptagna) atta för det ofvannämmda obehaget i så vidsträckt grad som möjligt, i det att de vagnar, som skulle föra dem vidare, icke blott vid afresan voro alldeles kalla och vid ankomsten till Jönköping ännu ej undergått någon temperaturförändring, oaktadt den medföljande tågpersonalen bestämdt tillkännagaf, att de före tågets afgång skulle blifva uppvärmda, utan dessutom, att öma efter de relativt ingalunda små drifvor, som höljde golf och soffor, äfven varit utsatta för snöns och stormens obebindrade tillträde. Och specielt i detta fall tyckes det hafva varit lätt sak att alldeles förekomma detta äfven för den starkaste helsa ytterst vådliga temperaturombyte, då det enklaste väl hade varit att låta de söderifrån kommande vagnarne, som redan voro uppvärmda och dessutom nu ej kunde fortsätta uppåt, befordra passagerarne vidare; men om detta ej kunnat låta sig göra, borde man i alla fall haft god tid att före tågets afgång hinna uppvärma de nya vagnarne, då detta i Nä ässjö uppehölls mer än fre gånger den i tidtabellen utsatta tiden. Emellertid skedde intetdera, och ansvaret härför drabbar väl i främsta rummet stationsbefälhafvaren, som dels med en smula omtanke om de resandes beqvämlighet utan svårighet kunnat afhjelpa olägenheten och dessutom varit den närmaste att gifva passagerarne de AR som man i ett dylikt fall billigtvis kan hafva