Spänningen i Danmark mellan den förenade venstern och kabinettet Fonnesbeck synes med hvarje dag blifva alt större. Så innehöll det i onsdags utkomna numret af Almuevennen ett uttalande af J. A. Hansen, der han under fortsättning af sina tidigare angrepp på regeringen yttrar sig om förhållandet med soldaternes löneförhöjning, hvilken venstern måst bifalla, till dess en ny militär löningslag kommer att faststäl-:las, under det regeringen vill sätta förhöj-ningen i samband med den allmänna löneförhöjningen. J. A. Hansen gifver moralen häraf och af regeringens ovillighet att mottaga lönetillägget på finanslagen i följande slutsats: Häraf framgår att regeringen vill tvinga sina löneförslag igenom, i det hon förfäktar att de skola stå eller falla med, hvarandra och icke vill medgifva att grund-, lagens föreskrift om rätten att bestämmal. årets utgifter genom finanslagen vinner. tillämpning. Det är en ny upplaga af Kleins (af Almuevennen kursiverade) ord: Venstern skall krossas! — Skall venstern låta krossa sig genom att vika tillbaka i striden? Eller skall den krossas genom att hålla ut i striden? Det första trer jag icke; det senare beror på valmännen. Rörande det föreslagna lönetillägget för statens ämbetsoch tjenstemän berättar ett af vensterns organ, Prestö Amtstid., att regeringens förslag om en allmän löneförhöjning blott vid ett sammanträde förevarit till behandling i finansutskottet. Vid ett annat sammanträdebeslöts att lägga förslaget till handlingarna, men att i stället föreslå ett års löneförhöjning, uppförd på finanslagen, för hvilket ändamål man i en skrifvelse till konseljpresidenten begärt upplysningar om lönernas antal och storlek för hvart departement särskildt. Härpå skall denne emellertid hafva svarat, att han icke finner tillräckliga skäl att gifva de begärda upplysningarna, då regeringen icke kan godkänna lönetilläggens upptagande på finanslagen. Det i anledning af preussiska regeringens anbud om en krigsskadeersättning af 400,000 thaler af landtdagen i Rendsborg nedsatta utskott har nu afgifvit sitt betänkande. Utskottet yttrar sin glädje öfver, att regeringen omsider inlåtit sig på frågan om ersättning för krigsbördorna för tidigare år, men förklarar, att den erbjudna summan är långt ifrån tillräcklig. De summor, för vilka ersättning kan komma i fråga, äro rst och främst de särskilda, af den så kallade provisoriska regeringen under 1849 och 1850 upptagna lån, som uppgå till ett sammanlagdt belopp af 4,584,108 preussiska thaler, och dernäst åtskilliga krigsskadeersättningar, som, till och med om de betydligt nedsättas, dock belöpa sig vida högre än till de erbjudna 400,000 thalerna. Utskottet anser nu icke, att landtdagen bör begära ersättning af den preussiska statskassan för alla dessa summor, men blott att man bör fordra beviljandet af en summa, som närmar sig det sammanlagda beloppet af de båda lånen af den 2 Maj 1849 och den 10 Aprill 1850, i det närmaste uppgående till 3 mik. thaler. I fall regeringen vill gå in härpå, förklarar utskottet, att landtdagen skall ha all möda ospard att få annullerade alla gamla : slesvig-holsteinska fordringar, så vida det öfverlemnas åt honom att fördela beloppet. Denna sak förekom i landtdagens sammanträde den 19 dennes, och sedan åtskilliga : af det Augustenborgska partiet framstälda : ändringsförslag förkastats, antogs, enligt: Dannevirke, det af utskottet författade sva-: ret på öfverpresidentens skrifvelse med 45 röster mot 10, hvarefter landtdagen enhäl-: ligt antog hela utskottets hemställan. Nordslesvigs representant i tyska riksda-: gen, den bekante Hans Kriiger, hade under den nuvarande sessionen ordet första gången : vid sammanträdet den 17 December. Pål! dagordningen stod andra behandlingen af den elsass-lothringska budgeten för 1875. Il det för frågans behandling nedsatta utskott, : hvilket bestod af 21 medlemmar, hade invalts fyra riksdagsmän för Elsass och Lo-:! thringen, men dessa nekade mottaga valet, ! och, sedan man först hade tänkt på att tvinga dem dertill, afstod man derifrån. Be-1 tänkandet öfver budgeten inkom således från ) de återstående 17 medlemmarne. Af denna!!l anledning framstälde Kriger ett amendement om att återförvisa förslaget till utskot-j tet, sedan detta först blifvit kompletteradt.t Hans afsigt dermed var, skrifver Dannevirke, naturligtvis icke så mycket att utöfva1l inflytande på denna sak, som att få anledning till att erinra riksdagen om den ouppfylda förpligtelsen i Pragfredens artikel V.! Det föredrag, hvarmed Kriger motiverade l sitt förslag, inleddes med en längre utveck-s ing af den oregelbundenhet, som egt rum. E 1 1 vid afgifvandet af detta utskottsbetänkande; men då han ville söka grunden dertill i de ;lsass-lothringska riksdagsmännens besynneriga, oförklarliga ställning till riksdagen, blef han icke blott afbruten af talmannen, tan så störd af stoj i sjelfva huset, att det. nästan vardt honom omöjligt att sluta sitt!. införande. Trots det våldsamma oväsendet, som var så starkt, att han mången gång nappt kunde höra sina egna ord, fortfor nan likväl att tala och lyckades verkligen utt få framljunga följande ord till riksdaren: Jag betonar att jag icke har kommit vit, för att utöfva något inflytande på de saker, med hvilka tyska: riksdagen och de yska lagstiftarne EL sig: pe har PENG NN