Aftonbladet – 28 december 1874, sida 3

Föreningen för frivillig sjukvård i fält. (Forts. från torsdagsbladet.) I Frankrike inflöto under dess senaste krig långt betydligare bidrag till den frivilliga sjukvården än man haft anledning tro, nämligen endast i penningar mer än 10 millioner, af hvilka nära 3 millioner ännu återstå, hvarå räntan hufsakligen utdelas till invalider. Sammanräknadt hafva mer än 100,000 man på denna väg erhållit hjelp och understöd. — Den franska centralföreningens ordförande, grefve de Flavigny, har under året aflidit. Efter en diplomatisk bana vid flere beskickningar, företrädesvis vid legationen i London, inträdde han 1841 i pärskammaren, var sedan flere år deputerad, men lemnade 1865 det politiska lifvet och egnade återstoden af sin lefnad nästan uteslutande åt arbeten i barmhertighetens tjenst. Han var i denna sin egenskap en af den frivilliga sjukvårdsföreningens grundläggare i Frankrike; valdes 1867 till dess president och ledde under de sedan inträffade hårda tiderna med varmaste nit föreningen enligt dess höga syftemål. Till hans efterträdare har blitvit vald hertigen af Nemours. . g Äfven den belgiska föreningens oråförande Wilhelm Josef August Visschers har under året aflidit. Efter att ba deltagit i konferenserna i Gentve, utvaldes han till den befattning, han alt sedan med så mycken utmärkelse innehaft, och var en röda korsets kämpe, hvars vältalig:a röst alltid hördes med uppmärksamhet ännu vid hans långt framskridna ålder. . I Tyskland stå de frivilliga sjukvårdsföreningarna särdeles högt och arbeta konseqvent: och trä get i sin bestämda riktning. Centralkomitens disponibla medel uppgingo ill omkring 200,0 thaler. — Vid senaste årshögtiden beslöts en hemställan till samtliga föreningarna att vid större olyckshändelser, öfversvämningar, eldsvådor, järnvägsolyckor, farsoter 0. 8 Vv. slita sig till samman för att bereda hjelj , Personligen eller genom understöd, dock skulle de nu för handen varande kassorna, såsom afsedda för kriget, ej få till något annat siindamål användas. Kejsarinnan Augusta, som alltid med så ädelt nit arbetat för den frivilliga sjukvårdens bästa i fred som i fält, har låtit prägla 20 guldmedaljer, hvilka blifvit öfverlemnade, enligt förslag af en särskild nämnd, till Sonen, som med utmärkelse deltagit i utställningen i sanitetspaviljongen i Wien. Kejsarinnan har äfven lemnat en fond för bildandet af ett störartadt fotografialbum öfver minnesvärda föremål från denna sanitetsutställning. Det dyrbara arbetet, som utgifvits under ledning af dr Wittelshöfer, innehålz Jer 40 stora planscher, upptagande föremålen i tillräckligt stor skala för att kunna tjena såsom modellritningar. . . En af den frivilliga sjukvårdsföreningens trognaste arbetare och anseddaste målsmän, gener alläkaren, direktorn vid Friedrich-Wilhelms-institutet, dr Löffler, har ej länge sedan aflidit vid 59 års ålder. Under 37 års tjenst och under 4 fälttåg hade han förvärfvat en grundlig kännedom om den militära helsovården och alla dess behof, en kännedom, hvilken styrelsen använde och tilllämpade vid reformen af det preussiska militära helsovårdsväsendet, som efter 1866 års krig utbildades helt och hållet efter amerikanskt mönster, med de inom detaljer sSekunnige läkarne såsom förmän och ansvarige. Som författare och lärare intog han ett framstående rum. Från den frivilliga sjukvårdens första upprinnelse egde den samma af honom, som väl kände de officiella tillgångarnes otillräcklighet, de största sympatier. Han deltog i Gendvekonferenserna 1863, 1864 och 1868 och var alt framgent en af de kraftigaste förkämparne. Högt ansedd och aktad inom sitt eget land, liksom öfveralt inom det röda korsets vidsträckta verksamhetsområde, lemnar den bortgångne inom den preussiska föreniagen ett tomrum svårt att fylla. Inom Österrike har den iyska riddareorden under senare tid, tack vare konkurrensen med de frivilliga föreningarna, alt mera egnat si; iftomsjukvården och införlifvatsig me hela den österrikiska hären mobi. iseras, utgöres den af 40 divisioner, och orden bildar di för hvarje division en sanitetskolonn under befäl af en tysk riddare eller marianer-riddare, ett annat broderskap som står i nära förbindelser med tyska orden. I fält ingå kolonnerna, hvardera med 18 mans personal och en materiel, lastad på flere vagnar, helt och hållet i ambulanstruppen, för hvilken de utgöra en betydlig, men ock wäl behöflig tillökning. Den ryska centralföreningen har under året erhållit en ny styresman i general-Jöjtnanten Bawmgarten, Afven denna förening har nyligen förlorat en af sina kunnigaste och mest inflytelserika män, nämligen dr Christian von Hi åt sin upparmen.Öm. benet, en af föreningens g undläggare. Sedan 1847 kirurgie professor i Wien. tjenstgjorde han under Krimkriget 1854 såsom Inspektör öfver ambulanserna och lemnade derom en redogörelse i general Todtlebens storaarbete om detta älttåg; 569 var han vid Berlinkonferensen ombud för tt land och utsändes 1870 af re eringen till krigsteatern i Frankrike i spetsen för ett antal ryska läkare, af hvilka flere sedermera utmärkte g under kriget. Inom Ryssland ansågs han m ett slags personifikation af den frivilliga jukvården, som också, till en stor del tack vare hans arbete, derstädes på relativt kort tid fått. en oväntad utveckling. Vid universitetet I kassan ha treårs-kurser för föreningens sjukvaktare och sköterskor nyligen blifvit öppnade. Mycken lifaktighet visade öreningen ifven under expeditionen mot Khiva, då dess delefrkade bildade frivilliga kolonner som med sina örmän och läkare följde armön öfver kirgisstepperna, och genom Turkestan, medförande ambuansutredningen lastad på kameler. Äfven i de vlägsnaste provinser af det stora väldet ha uppstået föreningar t. ex. i Yakutsch i Sibirien. Bland de nybildade hafva flere redan utöfvat en sanska betydlig verksamhet, såsom den kaukaiska komiten under en iprdbäfning vid Bakon, ;ch andra under en utbred; hungersnöd i Samara, Enligt all anledning komma innan kort Brailien, Persien och äfven Japan att anknyta si, 1 den internationella frivilliga sjukvården i ält. tHvad den svenska frivilliga föreningen under le gångna åren, och särskildt under det sist för lutna, verkat, framgår af sekreterarens hir up ta berättelse. — Endast några ord må här tillgas i hithörande ämnen, i första rummet om ransportmedel för sårade och sjuke. — Under nnevarande år har sjuktransport på järn äg för örsta gången blifvit använd i vårt land, nämlisen under fälttjenstöfningarna i Vestergötleand ch Småland förliden sommar. De för ändamået specielt afsedda järnvägsvagnarne voro 3:dje dassens vagnar af ny modell, i hvilka den vanliga nredningen med lätthet kan förändras, på så sätt. tt bänkarne utflyttas och i sidoväggarne fastkrufvas sadelgjordar i hvilka sjukbårarne upphiins as. Dessa bårar, afsedda att utan alla omåyttingar kunna föra sårade från slagfältet ända ill 3:dje liniens sjukhus i hemorten, voro af preusisk modell och konstruerade att sättas på hjul, varaf ett par inrymmes i hvarje vagn. Ingån arne äro på gaflarne och hvarje gatfvel är för