Aftonbladet – 28 december 1874, sida 2

KAINS ARFVEDEL.) BERÄTTELSER AF SACHER-MASOCH. Öfversättning från franskan. Huden efter min björn, en präktig pels, låg på vagnssätet: ramarne med de förgylda klorna hängde ned på ömse sidor, ända till fotstegen, det stora hufvudet med de flammande ögonen betraktade en ännu hotande. Alt mitt folk, bönder och kosacker, äro till häst med tända facklor; min hustru i röd pelis med hermelinfoder; hon såg ut som en prinsessa, der hon satt på sin björnhud med de små fötterna stödda mot det stora ndna hufvudet. Hela skaran följde! oss. På det sättet förde jag Nicolaia till hennes hem. Hvilka orimligheter läser man icke i tyska böcker, med deras prat om den himmelska kärleken. Men illusionen är icke långvarig. Är det kärlek, denna dumma trängtan, som kommer oss att följa en ung flicka i bälarne?... Då hon blef min hustru, fick jag slutligen mod att älska henne, och på samma sätt med henne. Vår ömsesidiga kärlek växte som ett par tvillingar. Jag kysste; händerna på pana Nicolaia, jag kysste fötrna på min bustru, ibland bet jag i dem, on skrek då till och jagade bort mig. Ack! ärleken är förening, är äktenskap. — År det icke för öfrigt alt hvad man har? Var god och betrakta detta lif: orden äro säll samma, och — han hörde landtvaktens mer s) Se A.B. nr 205, 206 (AD, 207—200,