Aftonbladet – 24 december 1874, sida 3

sentliga med de banala orden: nu skynda dig (s. 12). S. 14: Mitt skydd! du kom att mig försvara är redan i poetiskt afseende, vida mattare än: Mein Schirm, mein Engel, mein Erlöser, och står icke i något förhållande till musiken, som noga sluter sig till nämnda klimax i den Wagnerska texten. 8.20 ropar Telramund: Mitt namn förloradt är; ser man på. musiken, så skulle ordet förloradt få en tonvigt, som är alldeles meningslös, det är i stället mitt namn som bör ha tonvigten, liksom det tyska: mein Ehr, Lätt vore att öka exemplen, men de anförda må vara nog. På några ställen är öfversättningen rent af oriktig, såsom då det talas om hornblåsarer j st. f. trumpetare (s. 3, m. fl.), och då mif Recht dem Lehnsmann ihre Hand verwehren öfversättes: med rätt vasallen skänka hand och tro (s. 6); verwehren betyder förbjuda, och Fredrik vill här med sin anklagelse antyda, ingalunda att Elsa som Brabants hergkarinna velat knyta någon förbindelse med en underordnad, tan tvärt om att hon derigenom skulle få frihet att bryta sin förbindelse med vasallen (hvarmed Fredrik menar sig sjelf). Äfven anse vi det vara olämpligt att återgifva Graal med kalken, om det äfven var ett slags kalk; Graal är nämligen ett nomen PEOprivm. Mot en förvillande omkasi gen af personernas sångsaker stundom. tillåtit sig — sku Vilja opponera oss. På sid. 18 sti st enstrof af Lohengrin, så en af Fredrik, derpå kommer Ortrud och så kungen med följe, I operan infalla de deremot i följande ordning: (Efter Elsa kommer) 1. kungen med kör, 2. Orvd, 3. Lohengrin, 4. Fredrik. Och ss, 23— jä står Kjeas hela tirad i ett sammanhang,