Aftonbladet – 24 december 1874, sida 3

I varens sjelistandiga hallning. oem —-X--— I National-Zeitung för den 19 dennes läse följande tämligen missmodiga betraktelse öfver den senaste krisen i Berlin: Riksdage slutar i dag sina förhandlingar under on ständigheter, som i en regelbunden situatio skulle öppna de bästa utsigter. Sedan de oväder, som i dessa dagar utbrutit, skingrs sig, borde man med rätta kunna hoppas, af den politiska luften nu skulle vara rensa och att en endrägtig, förtroendefull samvel kan mellan rikskanslern och riksdagen vor för lång tid betryggad. Om vi dess värr måste anse oss böra intaga en skeptisk hål ning i detta hänseende, har det sin grun dernti, att vi redan flere gånger förut blij vit gäckade i dylika förhoppningar. Vv kunna icke häller säga, att gången i de senaste krisen, så tillfredsställande utgånge också var, förmår verka synnerligen lugnan på oss. Af de orsaker, som vållade den, ä blott en känd, nämligen missförståndet mel lan riksdagen och rikskanslern. Hvad son för öfrigt medverkade till den, kan den of fentliga meningen ännu icke komma till kun skap om, och derför kan hon icke ur de se naste händelserna hemta det lugn, som vor i så hög grad önskvärdt för hela utvecklin gen af våra politiska förhållanden. Till vidare kunna vi blott hålla oss till de glädjande resultatet, att riksdagen å ny lagt i dagen, att en imponerande majo ritet är fast besluten att i det stora hel: understödja rikskanslerns politik. Ett för troendevotum sådant som det, hvilket riks kanslern fick i går, har icke hittills blif vit afgifvet med en sådan enhällighet mel lan partierna. Icke dess mindre tyckes det att man efteråt, i vissa kretsar af framsteg: partiet, känner sig något orolig öfver går dagens votum af hänsyn till väljarne. 1 Volkszeitung för i dag läses sålunda följande förklaring: Om framstegspartiet röstade för utrikesministeriets hemliga fond, som icke får förväxlas med den preussiska reptiliefonden, skedde det icke för att gifva något spe: cielt förtroendeeller misstroendevotum; men partiet följde blott sina gamla traditioner. enligt hvilka det aldrig vägrat sitt samtycke till den hemliga fonden i utrikesministeriet, och allra minst skulle det vägra sitt samtycke dertill under den närvarande politiska situationen. Detta försök att efteråt beröfva omröstningen, hvilken af Benningsen uttryckligen framkallades som ett förtroendevotum, dess egentliga karakter, är dock alt för ömkligt, att det till och med i framstegspartiets valkretsar :skulle kunna framkalla något annat än en betänklig skakning på hufvudet öfver de deputerades gesinnungstichtigkeit, hvars votering nu skall förklaras på det sätt, som skett. Eugen Richter förstod saken bättre, i det han afhöll sig från omröstningen. Vi önska uppriktigt, att riksdagens goda beslut att följa rikskanslern på alla hans vägar i den stora politiken måtte visa sig vara allvarligt och af varaktighet, såsom det höfves sansade män, och att det också hos rikskanslern skall finna det rätta besvarandet. Riksdagens ferier gifva alla parter tid och tillfälle att samvetsgrant öfverväga det skedda. Venstra centern af franska nationalförsamlingen har i en af sina senaste sessioner beslutit att rösta emot upprättandet af en senat, om icke författningslagarne på samma gång föreläggas kammaren. Då å andra sidan trettiomannakommissionen, hvars majoritet består af medlemmar af högra centern, fattat ett alldeles motsatt beslut, så är det tydligt, att man måste anse försöket att åstadkomma en öfverenskommelse mellan de båda centrerna för misslyckadt. Temps uppräknar för öfrigt de eftergifter, som venstra centern är sinnad att göra den högra. Dessa koncessioner äro följande: att afstå från upplösningsplanen, tills kammarens fullkomliga oförmåga att konstituera sig blifvit ådagalagd; att erkänna septennatet för tiden för dess legala bestånd; att afstå från republikens högtidliga och definitiva proklamerande; att upptaga en paragraf om revision och att afstå från hvarje afgörande bestämmelse, som kunde såra de nyomvända medlemmarne af högra centern. Ehuru cheferna för venstra centern genom dessa förslag vida öfverskridit de yttersta gränserna för hvad den var berättigad att erbjuda, så tror dock ingen på möjligheten af en öfverenskommelse på denna basis. A ena sidan hafva nämligen talrika och inflytelserika medlemmar af venstra centern protesterat mot dessa koncessioner såsom alt för vidtgående, och å andra sidan var man öfvertygad, att högra centern icke ens skulle förmå sig till ett tyst erkänande af den faktiskt bestående republiken. Det tyckes sålunda, som om man å republikansk sida blott anser det på ofvannämnda basis hvilande tillmötesgåendet som ett medel att bevisa, att en fusion mellan centrerna är helt och hållet omöjlig.