Aftonbladet – 24 december 1874, sida 3

oaktadt den i sjelfva verket afbrytes af de i Hedbergs text först efteråt kommande Ortrod och Fredrik. Detta verkar oroligt på den, som med texten i hand vill följa pjesens gång, hvilket, som man sett, en stor del af publiken älskar att göra. Slutligen ha vi att som en förtjenst hos öfversättaren anteckna de betydliga uteslutningar, han företagit sig, hvilka motsvara ej mindre än omkring 20 sidor i Novellos klaverutdrag. Vi minnas icke säkert, om alla dessa uteslutningar äfven vid utförandet iakttagas. I alla händelser bör man vara tacksam för hyarje afkortning. man kan få i de ändiösa recitativen. Förkortningarna gälla andra akten samt finalen af den tredje. Vi gå nu att yttra några ord om återgifningen af den i fråga varande operan och måste här fatta oss lika fragmentariskt, som vi under hela vår uppsats ha gjort. Vi vilja nämligen blott påpeka ett och annat, som det annars brukar vara liksom en tyst öfverenskommelse hos hrr musik-kritici att förtiga. Sången är I allmänhet utmärkt hos solisterne (vi hålla oss här endast till den bär sta uppsättningen, hvartill höra fröken Saxenberg såsom Ortrud och hr Lundvik såsom kung Henrik), men kören har, som alla veta, fasligt klena röster, hvaraf de dock göra hvad som kan göras — en följd af den sorgfälliga instuderingen. Om sången ämna vi derför icke yttra 085, utan om uppfattningen öch spelet: Vi ha redan i vår första artikel kallat hr Arngldson en gudastaty. Detta är här intet klander, utan t om en förtjenst — på grunder som vi förut sökt utveckla: En mimisk rörelse utför dock hr Arpoldson,