Aftonbladet – 23 december 1874, sida 3

på Wagner, hvad Rochlitz i sin Entstehung der Oper omtalar om innehållet af Monteverdes opera Orfeo, uppförd i Venedig 1607: Tänken eder nu det hela alt igenom satt i musik, i samma stil som vårt recitativ, afbrutet på lämpliga ställen af korta, mera melodiska ställen, liknande vårt arioso, och med längre utförda körer och danser (i st. f. danser kunde man med afseende på Lohengrin insätta marscher); till beledsagning äro, utom grundbasen och det vanliga ackompanjemanget, åt hvarje person tilldelade särskilda instrument. Följande personer uppträda: Musiken, personifierad såsom prolog, Orpheus, Enuridice, Apollo, Pluto, Proi serpina, Charon, Hoppet, kör af andarne Orcus, kör af nymfer och herdar, kör af herdar och herdinnor till slutballetten. Huru äro nu dessa instrumenterade? Betrakten det, jämfören dermed de karakterer, som dessa personer ega, så väl i allmänna för ställningssättet som i diktarens fantasi; inren er, hvad som då för tiden af musikaliska instrument var uppfunnet och i bruk, och sägen: Är detta icke passande och artigt? Mycket till och med riktigt näpet? Musiken, den förberedande och inledande prologen, har fått sig tillerkändt två gravicembani, d. v. s. ett slags föregångare till våra klavår; Orpheus — två djupa violer; Euridice — två höga violer; Apollo — un regale, d. v. s. ett litet positiv, bestående af en enda vek och mild stämma; Pluto — fyra basuner; Proserpina — tre viole di gamba, ett slags violonceller; Charon — två guitarrer; Hoppet — två violiner, nära liknande våra; Orcus andar — två orglar; nymfernas kör — en dubbelharpa; slutkören med dans — en liten flöjt, två cornetti samt flere slags trumpeter. Det är en dylik instrumentering af perso e